Om att vilja veta var du är...

Jag var så säker på att jag ville att Fredrik skulle vara i minneslunden, för att jag skulle kunna känna honom överallt, men när brevet från Kyrkogårdsförvaltningen kom om att han nu finns i ett förråd och väntar på vad som ska göras med honom så kände jag att jag vill veta var han är. Så i morgon ska jag gå tillsammans med hans föräldrar och få titta på en gravplats och nu känns det beslutet helt rätt. Han kommer att vara någonstans, jag kan få hälsa på honom, prata med honom och känna hans närvaro.

Nu går jag av sista nattpasset och är ledig ända till måndag (fast jag ska vara på 1177) veckan som väntar är ändå rätt fulltecknad.
Kyrkogårdsbesök, körsång och körkonsert, fixning av håret, utgång med I och K för att fira att skolan är slut för den här terminen. Träff med L och på söndag är det Fredriks födelsedag och på något sätt ska jag ta mig igenom den dagen.