trying to recall

Till slut kom jag i säng, men var ändå pigg och vaken vid 0630. Ikväll kommer nog tröttheten att slå till är jag rädd för. Dagens plan består i cykeltur tillblodcentralen, hoppas få lämna blod och när jag kommer hem ska jag föhoppningsvis orka måla det nu nästan färdiga skjulet.

Just nu sitter jag och tittar på NANO där första kursens studiehandledning är upplagd, tre stora inlämningsuppgifter på en 7.5 poängs kurs känns aningen mastigt, men uppgifterna är roliga och inspirerande så jag ser ändå fram emot introduktionsdagen så jag sedan kan få sätta tänderna i dem. F undrade varför i hela fridens namn jag vill plugga frivilligt, jag har ju redan en specialistexamen. Men den här kursen "specialistexamen för sjuksköterskor vård av äldre" är väldigt intressant för mig som planerar att pyssla med äldrevård ett tag till. När jag gick sjuksköterskeprogrammet hade jag aldrig en aning om vad jag ville specialisera mig på, men jag visste vad jag inte ville syssla med och det var ambulans, akutmottagning, skolhälsovård och psykiatri. Till den listan vill jag nu lägga Neonatalvård, BB och barnhälsovård. Jag vill aldrig vara ansvarig för små barns liv och barnhälsovård, är tråkig. Det var supermysigt att väga och mäta bebisar men så mycket mer händer det inte. Dessutom är man väldigt utsatt som BVCsköterska, det är så mycket som kan bli fel med barn.

Äldrevård och palliativ vård (vård i livets slut) och distriktsvård intresserar mig jättemycket, jag älskar att möta äldre människor och försöka lösa deras problem, jag trivs superbra med mitt jobb som nattsköterska för att jag endast kan ägna mig åt sjukvård och omvårdnad och slipper alla de där extra pålagorna och bekymmerna som sjuksystrarna på dagen ska handskas med. När jag jobbade på dagen kände jag mig hela tiden otillräcklig, man förväntas vara ute i vården, samtidigt som dokumentationen hela tiden skriker på en och ovanpå det ska man lösa triviala bekymmer som glödlampor, taxiresor och hårschampo. Nu går jag in och planerar en lösning på ett problem, jag gör upp en plan och följer den, jag prioriterar efter behov och har oftast både kollegor och en läkare att rådgöra med när det behövs. Ibland känns mitt jobb som ett glidarjobb, när det är lugnt kan jag få lite ångest och tänka på hur jag sprang på sjukhuset.

thinking of movies they want make of me when I´m dead.

Efter tre vaknätter kan jag omöjligt somna så jag passar på att surfa lite så att åtminstone F får sin sömn.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på en insändare som fanns i Sundsvalls tidning i lördags. Inlägget var lite obehagligt, den trötta föräldern tycker att samhället ska bekosta rehabilitering eftersom hon fått stå ut en hel sommar utan att vara ledig från sina barn. Är det så man känner när man har barn, de kostar på så mycket på krafterna att man helt enkelt inte orkar mer, fyra veckor semester tillsammans med barnen räcker inte för att man ska känna sig utvilad. Nej för när vardagen kommer då orkar man inget! Lägger samhället och omvärlden för höga krav på föräldrarnas axlar?? De ska orka ta hand om sina barn, lämna dem på dagis och skola och jobba. Deras hemska mor-farföräldrar är pensionärer och har (gud bevars) krav på ett eget liv, där de inte alltid kan passa barnbarnen?

Hur orkade den generationen, jo, de jobbade ju inte? Jo, fast det gjorde nog många av dem, mina mor-föräldrar hade bara ett barn och mormor var hemma, men hon var sjuklig.

Morfar han jobbade och ändå lyckades de uppfostra min mamma och hålla ihop i över 50 år. Min mamma lyckades uppfostra två barn utan problem och visst fick hon barnpassning av sina föräldrar men jag tror att det var på deras villkor.

Så vad har hänt på några år, varför är kraven så mycket högre på dagens föräldrar?

Varför behöver de en månads ledigt där de slipper sina barn.

Om jag blir lika otacksam som författaren till insändaren, den dagen jag blir förälder då vet jag inte om jag förtjänar att få något barn.

I morgon ska jag återigen till blodcentralen, hoppas verkligen att jag får lämna blod denna gång. Annars ger jag nog upp, då får de leta upp någon annan som låter sig åderlåtas.

du kan följa mina fotspår

När jag väl får sova. Då gör jag det förståss inte. Är trött och känner mig sliten men kan inte sova. Funderar på att ta en promenad, men orkar inte. Sitter och har ångest över flygresan jag ännu inte bokat, ännu mer ångest över att tåget är ungefär lika dyrt men mycket jobbigare. Kommer att ångra mig vad jag än väljer. F vill att jag ska köra ner, men 92 mil det har respekt med sig och jag vet inte om jag klarar av det en gång till. Vår nya bil är bra på alla vis men tyvärr valde vi bort farthållare och på en långresa som man förtar själv, då måste jag nog ha farthållare?

Inser också hur ego jag är, människor dör i Tripoli för sin frihet. Barn svälter på Afrikas Horn och jag oroar mig över en fånig flygresa. Nu behöver jag få lite större perspektiv än min lilla bubbla. Kanske får det bi en promenad i alla fall.

mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.

Idag har jag varit och lånat böckerna som behövs till första kursen på utbildningen.

När jag staplade ut från biblioteket med väskan full så kände jag mig förväntansfull. Längtar efter att få plugga igen. Nu ska ju F plugga i höst också så då kan vi hålla varann sällskap på kvällarna jag ser det framför mig. Varsin dator i knät, tända ljus och temuggar*. Underbart.

I morgon kommer lönen och jag ska lägga en del av den på en resa hem till Skåne i oktober, min lilla Mamma fyller jämt oh det ska förståss få firas. Har en liten tanke att flyga hem, även om jag måste landa i Köpenhamn så är resan minst fyra timmar kortare och troligen bekvämmare än med tåget. Problemet är min flygångest, vet inte om jag kan flyga utan F. Om jag inte får hålla han i handen och han pratar om en massa ovidkommande, klarar jag det då?

*läs: desperat kvällen innan inlämning, med chokladpapper över hela soffan

för länge, längesen

För några dagar sedan när jag skulle måla hittade jag en sjal i min byrålåda. Den här sjalen fick jag av Farmor när jag var 7 eller 8 år, jag använde den jättemycket som barn, hade den i och runt håret eller runt halsen. När jag flyttade hemifrån följde den med och har så gjort och trots att jag använt den och tvättat den mycket så är den inte sliten, utan lika fin som då en gång när jag fick den av Farmor.

vinklad tidningsartikel.

Det här mötte mig på jobbet när jag kom ikväll.
Hjärtat i halsgropen ända tills jag såg att alla stod lugnt och sansat. Paniken som beskrevs i artikeln var det ingen som märkte av.

av yppersta kvalitet

Jag besökte blodcentralen i morse men med oförättat ärende. Förra gången jag var kunde de inte sticka mig för de hittade inga kärl ? (Jag hittade dock dem själv, men det gick ju inte an) alltså fick jag en ny tid idag, tyvärr hade de i torsdags fått PM från Socialstyrelsen att det var 4 veckors karens på semesterfirande i Grekland så nu fick jag åter en ny tid utan att ens rulla upp armen.

Synd, tyckte sköterskan vid disken, eftersom jag har den absolut bästa blodgruppen (obs! Inget skryt, det är sant, mitt blod kan rädda alla människors liv oavsett blodgrupp). Noll negativ, tyvärr är det inte så himla bra själv att va nollad, det kan bli problem vid graviditeter och jag kan endast få blod av andra noll negativa.

Idag blev det en promenad med mina toningskor och just nu grillar jag kyckling och hoppas kunna göra en god kycklingpaj så småningom.

Välkommen till världen

Kronprinsessan och Boxermannen väntar barn .
Media jublar förståss, fast barnet är inte väntat förrän i Mars. Det känns som om de gick ut väldigt tidigt med nyheten??? Fast på något sätt kan jag förstå dem, de har säkert haft en enorm press på sig sedan Nobeldagen,då första spekulationerna kom och det har ju varit rubriker i flera skvallertidningar hela våren som tytt på att de inte kan få barn. Men ändå, vill de verkligen dela den här första lyckan med hela världen? Jag hopppas för deras skull att de hunnit få njuta lite själva av nyheten och fått dela den med sin närmsta familj. Nu har de 6 månader framför sig med spekulationer, vadslagningar och funderingar. Viktoria måste se glad ut hela tiden och Daniel får inte gå ut någon kväll själv.
Jag önskar dem lycka till och hoppas att allt går bra.
Själv andades jag igår in så mycket målarfärg att jag förlorade x antal hjärnceller och om jag skulle få barn skulle det antagligen se ut som en pensel.
Jag har en natt kvar att jobba den här veckan men längtar efter helg. Vi ska pyssla hemma och på Lördag är det Villaföreningsfest med grillning och Kareoke. På Söndag ska jag åka in till Kyrkan och vara med och sjunga psalmer i tv- inspelning. Ska dock gömma mig så jag inte syns så mycket.

Vi köpte färg till vår nya redskapsbod igår. Vi måste måla nu i veckan (läs Johanna måste måla) och tydligen är det brått om enligt F för snart ska nästa omgång brädor upp.
Åhhh....jag köpte färg igår för de har lovat regn hela veckan, nu är prognosen omskriven så nu måste jag ut och måla idag.

Naturens under

Tännforsen kallas för "Sveriges Niagara". Jag tror ni kan förstå varför även om själva fallet inte är så högt. Vatten är en mäktig kraft att räkna med, det kan göra att den hårdaste sten ändrar form och slunga iväg hus flera kilometer. Vatten är inte mitt element, det fascinerar mig men mest av allt skrämmer det mig. Jag är inte lätt i vatten, jag är klumpig och rädd. Jag kan simma och tycker om det men jag kan inte flyta och jag kan inte simma ryggsim eller simma utåt i havet, det skrämmer mig för mycket.

Ett dygn i Åre

Kreta i bilder

God mat, blaskigt vin, solnedgångar, solbränna och vackra blommor. Det var Rethymnon för mig. Jag hoppas vi snart kan åka dit igen.

Mörker är brist på ljus

(fotot är taget och redigerat av Johanna S. )

Mörker är brist på ljus.

När ljuset kommer tar mörkret slut

så var inte rädd, var inte rädd, var Ljus. (Margareta Melin)

jag andas hos dig

Sex år av lycka, kärlek, glädje, skratt och humor.

Nästa år får vi öppna sjuårsboken och se vad alla trodde skulle hända.

ikväll firar vi med ett glas vin, grillat och förhoppningsvis en solskensstund på balkongen.

Du är perfekt

Vi har äntligen fått vår bil. En guldgrå Dacia som vi väntat på i två månader.

Det bästa var att vi fick bra inbyte för vår gamla Ford, ångesten över alla pengar som gick åt släppte liksom på en gång.

Bilen hämtade vi i onsdags och igår for vi på en långtripp med den till Åre.

Vi bodde på Hotell Tott och igår gick vi bara en promenad i Åre Stad och kikade i alla affärer. Idag efter utcheckning for vi till vackra Tännforsen och njöt av vattenfallet en stund efteråt for vi upp på åreskutan och gick faktiskt en bit upp. Tyvärr är jag så feg, jag vågar inte gå neråt så när vi komit halvvägs upp vände vi neråt för att jag skulle kunna våga ta mig ner igen. Det blev en darrig tripp neråt men tillslut var vi nere. Vi fikade på Fjällstationen innan vi tog Kabinbanan ner och for hemåt. Väl hemma försökte jag se igen några Dr. Quinn avsnitt jag ligger nu en vecka efter och det är lagom jobbigt, idag var det dock så sorgligt att jag bara kunde se två avsnitt sedan var jag tvungen att bryta för att sluta grina.

I morgon firar vi sex år som gifta, jag firar med arbete men kanske vi kan dricka lite vin på kvällen och äta något extra gott.

Harry och jag.

Tror ingen i världen varit mer Anti mot Harry Potter än jag.

Böckerna, filmerna, allt har jag fnyst åt. Suckat åt barn som tältat utanför bokaffärer och blundat och tänkt på annat när trailers har visats på bio eller tv. Jag har till och med fått filmer och även någon bok hemskickad som jag genast gett bort till något barn eller lillasyster. Allt det här ändrades för en månad sedan och det var Fs fel. Plötsligt sa han bara att " ska vi inte se Hary Potter" Jag var väldigt anti tills jag började titta nogrannare på trailern för sista filmen och märkte att den verkade vara bra. Men åttonde filmen var alltså detta och det innebar att vi var tvungna att se igen sju filmer på några veckor. Som tur var väntade några tågresor och jag lovar de blev liksom mycket trevligare i sällskap med Harry och hans vänner.

SÅ nu en månad senare är jag fullmatad, jag kan allt om Quidditch, Hogwarts, Proffessor Snape, Dumbledore, Weasleys och Dobby. Igår kväll såg vi sista filmen och några tårar kom det både för att det var slut och för att det var så otroligt sorgligt och fint.

post semester. Det händer liksom ingenting i lila huset idag, vi bara går och tittar på varandra och undrar vem som ska få tummen ur och tömma det sista ur resväskan.

för att vi andas, känner, tänker samma sak

Hemma igen. Haft en underbar vecka i vackra Rethymnon, Kreta.

Hemresan var väl sådär, note to myself: Alltid se till att F är sockergödd då blir han inte så grinig, eller kolla upp allt mycket noga så han inte behöver fundera, jag trodde jag var den nojiga i familjen. Men, men 21.30 landade vi vid det lila huset, den blå fåårdens sista tripp, förhoppningsvis har Careta fått finbesök under veckan vi var borta.

Bästa: av semestern: att jag vågade bada i stora, salta vågor

Vackraste: svårt var mellan solnedgång och alla underbart vackra blommor längs husväggarna (bouganvilla).

Värsta: Följ aldrig med främlingar som vill sälja något, mycket svårt att säga nej.

Godaste: Cheese Saganaki

Ogodaste: Lamm med fett och brosk på hotellet.

Jag ska orka lägga ut lite bilder snart också. Idag tvättar vi, ser i kapp Dr. Quinn (inspelat) och kanske blir det bio i kväll, vi har en Harry P kvar att se.