Igår var jag på födelsedagsfika hemma hos Fs bror med familj och det var trevligt för en kort stund kan jag glömma...fast mitt i allt kom jag på mig själv med att leta efter var F tog vägen.
Efter fikat åkte jag med mina svärföräldrar och tittade på en sommarstuga de ville titta på...vi hamnade ute på landet och visste nog inte riktigt var vi var någonstans men kom dock hem till slut!
Idag ska jag träffa en av mina gruppmedlemmar på skolan för att vi ska kunna göra klart en gruppuppgift. Sedan ska jag åka på begravningsbyrån och lämna en massa saker och jag ska åka på Birsta och försöka hitta något att ha på mig på torsdag. Det är nämligen så att jag som satte klädkoden "ljusa kläder" nästan bara har mörka klänningar.
I kväll eller i morgon kommer Mamma och A, ser framemot det! På onsdag kommer systeryster med familj vilket jag längtar efter. Jag avslutar inlägget med att bjuda på ytterligare en låt som Fredrik gillade mycket. "Is a dream a lie if it don´t come true"
Hej!
SvaraRaderaHar nylige hittat till din blogg. Vi käner inte varandra, men jag känner med dig när jag läser dina inlägg. å nu har jag "fastnat" här. Jag beundrar din styrka och ditt mod att både orka och våga skriva om dina tankar, känslor, minnen och upplevelser! Ibland tycker jag mig dock läsa lite mellan raderna att du inte riktigt vågar/ vill dela med dig/skriva av dig, fullt ut.. vet inte om det stämmer...men om det är så, så vill jag påminna dig om att det är ju faktiskt Din blogg, där du ska/får skriva vad du vill! Jag vet att du för ett tag sedan skrev nåt i stil med "förlåt för att jag skrev detta/.../"! Du ska inte be om förlåtelse för varken dig själv, din blogg, dina tankar, känslor, minnen och upplevelser! Våga tillåta dig vara dig själv fullt ut! Jag förstår att du sörjer, tillåt dig själv att göra det fullt ut på ditt sätt! (och skriv om det om du vill). Du ska inte anpassa dig efter dina bloggläsare, om nån 'måste' anpassa sig så är det vi bloggläsare som ska 'anpassa oss' efter dig å dina inlägg, eftersom det är din blogg!
Som ssk vet jag att det är viktigt att tillåta sig själv att uppleva alla känslor i ett sorgearbete, även ev känslor av rädsla, ilska, övergivenhet m.m. Ett bra sätt att bearbeta känslor är just att skriva om dem, att tillåta dem finnas, genom att skriva om dem accepterar man dem. Istället för att kanske försöka att gömma, glömma eller försöka 'trycka ner dem'. En blogg kan många gånger vara en bra plattform för detta. Jag förstår att begravningen närmar sig och jag önskar dig att det blir en ljus och fin begravning för din älskade!
Styrkekramar från Marie