5:e december Om ångest

Jag upplevs utåt som en lugn person, sansad och saklig skulle jag nog säga själv om jag betraktade mig.
Men invärtes stormar det ganska ofta och när jag är ensam kan jag få utbrott över småsaker, det är ett sätt att ventilera sig. Ni vet när någon lagt något på fel ställe och jag får leta som en tok. Någon i mitt hem det är ju jag, eller möjligen Efraim, men för det mesta är det jag. Då skäller jag på mig själv, säger till mig själv att jag är så slarvig och dålig. Men har man inget snällt att säga ska man tiga, så jag försöker alltid be om ursäkt och säga något snällt efteråt. Kan man bli knäpp för mindre tro?

Ett ställe där jag har svårt att behärska mig är trafiken, jag sitter i min bil och skriker fula ord åt alla som kör dåligt, jag hatar trafikljusen och jag blir galen när jag inte hittar parkeringen jag vill ha på en gång. Om någon hörde mig...då skulle jag skämmas och vilja krypa ur mitt skinn, men ändå jag fortsätter tills jag till slut skriker åt mig själv, "nu skärper du dig".

Jag läste igår   Fredrik Backmans  text och fick ångest, för jag är nog tjejen som körde om, skillnaden är att jag skulle aldrig kört om, men jag skulle nog vara lika arg som hon var.
Mitt löfte till mig själv blev efter den läsningen att jag ska sluta vara arg i trafiken, jag ska vara lugn och sansad, så där som jag anses vara, som andra tror att jag är. Iskall, bakom mina solisar.

3:e December Vin och sånt.

Vad ska man säga, jag började ju bra med att inte lyckas skriva varje dag. Men gårdagen var lite tokig, utbildning i nytt moment på jobbet på förmiddagen och planerarmöte med jobbet på eftermiddagen, middag med min vän och sedan direkt till jobbet. Nu tänker jag snart krypa till sängs och snabbsova för idag ska jag på födelsedagslunch för en arbetskamrat.

Idag tänker jag på vin, dricker gärna ett glas eller två (eller tre) när jag är ledig, någon nämnde att jag kanske dricker "rätt mycket vin" så jag började fundera på det...men kom fram till att utslaget över en månad så blir det inte så mycket, dels för att jag inte är ledig speciellt ofta och dels för att jag inte dricker varje gång jag är ledig. Jag klarar formuläret man fyller i på vårdcentralen utan att de måste ta in mig för behandling eller samtal : )
Men vin, det är gott, det smakar bra i munnen, det passar till mat och det passar att sitta med ett glas och sällskapa. Rött vin värmer när man fryser och vitt vin är sommar, jordgubbar och lätta sommarklänningar.
Jag och Fredrik drack ofta vin, vi ahde favoriter som jag tyvärr nu har svårt att dricka. Jag kan höra honom säga sina "vinklyschor" han hade läst om vinprovning på nätet och testade liksom termerna på mig. Det gick sådär...Det smakade runt och gräs och så vidare..: )
Jag tänker såhär...vin i lagom mängder är bra i stora mängder, nja..

1:a Devember: en tidsbetraktelse

Advent är mörker och kyla
I världen är krig och kallt
Man drömmer om fred och om vänskap
Men bråkar och slåss överallt.

Den här versen är den jag minns allra tydligast från någon skolkör jag var med i, vilken deppig vers, men tyvärr finns det stora korn av sanning i den. Efraim och jag var uppe tidigt i morse, sjöng adventssånger, tände ljus och lekte fotomodell. Sedan for jag och jobbade på 1177 några timmar, jo, människor behöver rådgivning även på Första Advent. Jag funderade på hur många som var i kyrkan idag, fick de in resterande årets besökare en sån här dag. På advent får vi lätt något religiöst i blicken och, nu talar jag för mig själv, jag blir lite glad och stolt över att gå i kyrkan just den dagen, trots att jag inte alls tror på någon Gud. just på advent får jag ändå känslan, för en liten stund, vi är inte ensamma, någon vakar över oss. Det kanske är en tomte, det kanske är en Gud, en ängel eller bara något väsen, större än vi kan förstå men något finns det där.
Den känslan går tyvärr, varje år över lika fort, jag öppnar tidningen eller lyssnar på nyheterna och inser att finns det något som vakar över oss så gör denne ett dåligt jobb. Jag vill inte tro att någon som vakar över mänskligheten skulle sköta sitt jobb dåligt så då inser jag, det finns ingen på posten, den är vakant. Sugen på att söka jobbet? Skicka CV till...ja till vem då?

#Efraimentomteitiden

                                         

för dom som väntar...

I morgon är det 1:a December, Första Advent och första dagen att öppna sin julkalender.
En del bloggar (väldigt många) har julkalendern som tema, det tänker jag inte ha..så de så..
Men jag tänkte så här, jag saknar att skriva, jag saknar att få uttrycka åsikter och tankar i skrift så istället för julkalender tänker jag bjuda på små inlägg varje dag fram till jul. Ett jullöfte som inte ska brytas.
Vill man kommer man dessutom kunna följa inläggen som bilder på Instagram Ejk_81 eller #Efraimentomteitiden.

Oj, oj nu skäms jag nästan, gillar inte att reklama mig själv, det är naturligtvis frivilligt att bry sig.
nu snöar det utanför fönstret och backen blir vit, precis som det ska vara på adventsafton.

Stackars dem som tittar på

I fredags firade jag min specialist examen ( nr 2) med att gå på efterlängtad konsert. Lars Winnerbäck på EON. Några negativa saker först, ljudet var sådär, det var för lite folk där och de som var där facebookade mer om att de var där än att lyssna på musiken.

Det positiva Lars Winnerbäck har en enorm låtskatt och fantastiska texter , han bjöd på sig själv och de aukustiska låtarna var helt fantastiska, de gick in genom märg och ben.
Ingen Soldat, var värd att betala pengar.

I övrigt, det byggs bro i Sundsvall och just nu sitter jagoch kikar på byggandet, är u gefär lika spännande som att se målarfärg torka.

Oktober

Tillbaka till bloggen efter en tung men ibland rätt skön sommar, en semesterresa och sedan en helgalen höst.
Sommaren vet ni ju redan och ibland är det tungt att finnas för någon annan, det väcker känslor man inte vill ha, det väcker tankar man inte vill tänka, det skrämmer för att jag inte visste om jag skulle klara det. Men..ingen gör rätt eller fel när det gäller sådant, att bara finnas och bara vara räcker ibland. Det är fortfarande tungt och egentligen mer än jag orkar med ibland men jag måste, för jag vet vad det betyder.
Så nu  har jag beklagat av mig så nu tar vi nya tag jag tänkte börja med att i bilder beskriva en del av sommaren och hösten och sedan börjar jag om.

EmmaDagen

Gick på semester i morse men känslan har inte infunnit sig ännu. Kanske för att ett par tunga dagar väntar, kanske blir det bättre sen och sen är ju semestern slut.

I vilket fall, solen skiner och blåsten har lugnat sig, jag har namnsdag idag, Fs ena brorsson fyller 18 och vi är snart inne i augusti. Jodå det finns små glädjeämnen i sorgen. På lördag åker jag med min vän till Norrfällsviken och det ses framemot, nästan så mycket att jag vill trycka på FastForward.

Mein herz brent

Kan man sätta plåster på hjärtat? Eller kanske kan vi pröva sårklister..det ger en hård yta som står emot det mesta.
Inte på humör just nu, tur jag jobbar en vecka till innan semestern.

När du tvivlar för en stund...

Det hände något som gjorde att världen blev svart igen. Som gjorde att de ljusa nätterna blev mörka och sorgen återigen trängde sig på alldeles för nära. Men den här gången gällde det inte mig utan någon som kommit mig nära. Den här gången kunde inte jag falla, jag kunde inte lägga mig ner och gråta eller vilja dö. För nu var och är det min tur att vara den starka, vara den som håller i, den som står bakom och tar emot...
Min egen sorg har lärt mig en del, jag tror jag vet hur man inte ska vara, jag tror jag vet vad som kanske kan lindra och jag vet till viss del hur det är...hur det känns ända in i varenda del av kroppen hur ont det gör.
Jag vet hur det är att vakna utan att minnas, att långsamt komma till sans och inse att jag aldrig mer får..prata, se, andas samma luft...men det hjälper inte...jag vet och ändå kan jag inte ta bort det onda, jag kan inte lindra värken, jag kan bara vara med, bara finnas där och hålla i när det gör ont...hjälplöst se på när insikten kommer..
JAG VILL INTE...jag vill inte att de jag tycker om och bryr mig om ska lida mer...ingen ska behöva känna så...ingen.

Var inte rädd...jag går bredvid dig...kom ta min hand...jag håller i dig..här i min famn..kan du våga tro..sänk dina murar...jag ger dig ro..
(Sarah Dawn Finer) 

Midsommar

Det blev midsommar i år också. Jag började helgen med att fara till Fs grav med blommor, som vanligt var han inte där...men den här gången kändes det ändå ok att vara på kyrkogården, fridfullt.
 För en gång skull var jag ledig så jag blev medbjuden till en god väns släkt utanför Matfors. Det var trevligt, kallt och blåsigt, tyvärr men trevligt. God mat, trevliga människor, mycket skratt och sång och vid 21 tiden for vi hem till stan igen. Tyvärr avslutades midsommarkvällen illa för mig då jag fick migrän men en Imigran och några timmar sömn gjorde susen.
På lördagen smög jag upp tidigt och tog en promenad i mina och Fredriks gamla kvarter kring Vallgtan och brandstation här på Skönsmon, skönt väder och riktigt skönt att vandra i backarna var det. Vädret var annars lite trist under dagen så sedan höll jag mig inne med en korsordstidning. På kvällen for vi till stan och åt middag på stekhuset, avslutade sedan trevligt på uteserveringen på torget innan kvällen avslutades med fotboll och lite musikquiz.

Veckorna som väntar nu innehåller jobb, jobb och mer jobb. Dessutom ska jag hinna med uppsatsskrivande och sista donandet med lägenheten samt att fylla år men 23/7 kl. 22 då är det SEMESTER
 16 nej det blev 18  arbetspass på jobbet, 11 pass på vårdcentralen och 5 på SVR senare...längtar redan och räknar ner...

När man håller på psykopaten

Min snälla vän erbjöd mig två ljudböcker förra sommaren, två ljudböcker som höll mig sällskap under vakennätter. De är skrivna av Dag Öhrlund och Dan Butler och handlar till största delen om en störd man vid namn Christoffer Silverbielke. Silverbielke är ingen trevlig kille, han är inte godhjärtad och definitivt ingen hjälte ändå kan man utan att rå för det känna viss förståelse för hans handlande och komma på sig själv med att hålla på honom när han röjer bort människor som står i vägen för hans mål. 

Böckerna innehåller dessutom en massiv samhällskritik mot Eu, vårt havererade  välfärdssystem, människors moralfall och den usla svenska polisen, allt sett genom psykopatens ögon. 

I höstas kom tredje boken som jag lyssnade på på Cypern och för nån dag sen kom min vän med sista boken åt mig som nu följer mig på promenader och vid flyttuppackning. 

Böckerna passar både att läsa och höra, lyssningen ger känsla av radioteater då stefan sauk läser så bra. 

Första boken heter en nästan vanlig man, där på följer grannen, återvändaren och nu uppgörelsen. 

Födelsedagen

Idag är det Fredriks födelsedag. Jag for till graven med blommor och tänkte en stund på födelsedagar som passerat. Familemiddagar, roadtrip i Småland, skärgårdstur i Karlskrona, playstationmaraton och middagar på restaurang. Idag blev det en tur till Ikea för mig och sen ett besök på graven, solen tittar fram nu ikväll och jag gissar att min älskling har lite med det att göra. 

Nu ska jag gå lös på en billy bokhyllainnan  jobbet väntar. 

Korsord

En gång träffade jag en man genom mitt jobb som sa "mitt namn är en korsordsterm, stiltje. vet du vad jag heter då?"

Stiltje har det varit här på bloggen några veckor, varför? Det kändes som om jag i senaste inlägget vände ut och in på mitt hjärta och la upp det framför er, det fanns inte mer att tillägga just då. En annan faktor är tiden, tiden ska räcka till så mycket. Jobb, uppsatsskrivande, körsång, social samvaro och viktigast av allt pysslandet med mitt nya hem, som går mycket sakta men ändå säkert framåt.

Jag har sovit själv flera nätter och dagar i lägenheten, det går rätt bra, sömnen är liksom lite si och så ändå alltid så konstigt att vakna på natten och ingen är där, vänjer man sig någonsin vid det?
Att ingen annan andas, jag vaknar nästan alltid med ansiktet ut från sängen, lyssnar och lyssnar och hör ingen andning och min första tanke blir "varför andas du inte? Är du död?" Svaret på den frågan vet ni ju och då just, då i den där millisekunden så gör det precis lika ont som första gången när jag hade ambulanssköterskan i telefon som sa " det gick inget bra"
Skillnaden från då är ju att jag egentligen redan vet, jag vänder mig om i sängen vars ena halva just då är tom, inget huvud ligger på kudden, ingen varm kropp finns att krypa nära, men det går bra. Det är jag och min säng, jag kan tända min sänglampa, läsa ett kapitel i någon bok och sedan släcka, kryper ner och somna om. Ibland händer det flera gånger varje natt, men ibland då sover jag nästan hela natten..Det går framåt.

Svaret på frågan är Ejvind. Stiltje.

Om vårat Lila hus...

Jobbat med huset som en galning den sista veckan. Kört grejer, packat, burit och kånkat. Lite hjälp har ju ju fått förståss, av L som kom och hämtade grejer och min vän som hjälpte mig plocka ner lampor och grejer. I morse kl. 08 var allt tomt i lila huset, då kom Hannah och Joel och fick nycklar och kollade att städningen var ok. Det kändes bra, jag for därifrån med lätt hjärta men när vi träffades en timme senare på banken  gick det sämre. Det var inte roligt att sitta där och skriva på för Fredrik och då brast det för mig och jag grinade som en barnunge. Det gjorde ont...det gjorde mer ont än det någonsin gjort att sälja bort huset, det gjorde så ont att jag nästan tänkte riva kontraktet och be dem alla dra åt...

Men...det gjorde jag inte, jag samlade mig och skrev klart, betalde in pengar och tog emot alla papper jag skulle ha, åkte hem till min vän och grät en stund en stund hos honom, längtade efter mamma och sen kändes det bättre.
Nu har jag gjort våra deklarationer, betalat in räkningar och ser framemot jobb och körhelg och på måndag resa till Stockholm.

Ett förtydligande

Dikten i föregående inlägg är inte skriven av mig.
Det är Jocke Berg från Kent som är textförfattaren.

Det finns inga ord...

Sjung sånger för mig på radion
Sjung för mig igen det lät som regn
Sjung sånger för mig om varma gator
Sjung för mig igen, mitt hjärta tyst

Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen du lät som snöfall
Jag håller andan med dig för jag vet hur du känner
Sjung för de gånger vi delade ett liv med en blick


1år av saknad, ett år av sorg och gråt. Ett år som var det värsta i mitt liv och samtidigt ett år där hoppet funnits med, ett år med hoppet om att det nångång blir bättre.

Färger som syns på natten

Är i skåne, himma, ni vet. Det är så det känns, jag är hemma och på måndag åker jag hem, känslan delar jag nog med de flesta som hittat ett hem långt hemifrån.
Idag har jag varit i Helsingör med Mamma,A och deras grannar Å och J, mycket trevligt. Lyssnat på livemusik, ätit smörrebröd och druckit Öl. Köpt present till min vän, en godluktande flaska och nu sitter jag på tåget hem.
I går umgicks jag med bästa vännen min och i morrn far hon och jag till Maria på besök.
"Du kanske tror jag sålt min själ? Men den har jag kvar, jag svär"

Om en vecka i kärlekens tecken

Alla hjärtans dag passerade utan någon större sorg. Dagen innan var lite värre, så svårt att förstå att tio månader gått som Fredrik inte funnits och ännu svårare att förstå att han aldrig kommer tillbaka för det väntar jag fortfarande på att han ska göra.
I vilket fall som har det trots allt hänt en hel del bra saker den passerande veckan, jag lyckades boka målare som ska tapetsera min nya lägenhet om några veckor. Snälla Kristina bjöd på semlor på jobbet vilket var väldigt trevligt och gott. Torsdagskvällen tillbringades med två arbetskamrater, god mat och trevligt sällskap. Jag fick en tulpanbukett av en speciell vän vilket gjorde mig lycklig och i lördags tillbringade jag och nämnda vän ett dygn på Södra Bergets hotell, spa, bowling, middag och några glas vin mer än så behöver det inte vara för att en liten del av ett sårat hjärta ska läka, åtminstone lite, litegrann. Idag jobbar jag hemifrån, adminstration står på agendan och just nu så jobbar jag med ett utbildningsmaterial vilket är svårt men ack så roligt!
Idag har jag köpt en säng för 12000 kr  som skulle kostat 25000, fynd! Lycka!
Idag började jag också tillsammans med vännen att äta kolhydratsfritt, inget godis, ingen potaits och inget bröd. Lätt jobbigt just nu men bara godisabstinensen går över kommer det att kännas bättre.

Utsikt från Södra Berget

Tulpanbukett, kan anas i mörkret

godaste semlan i år och notera: Endaste

Jag ska vänta...

I flera månader har jag när jag varit ensam lyssnat på musik jag hört förrut. Inga nya låtar har fått leta sig in, även om jag fått till mig en hel del nytt genom vänners listor på Spotify och genom en vän som spelar nytt (fast gammalt) för mig hela tiden.
Men nu har jag fått ett ryck, hörde en fantastisk låt på radion för några dagar sedan och blev alldeles exalterad. Så jag letade upp all musik med den här gruppen och har lyssnat på allt. Och nästan allt är bra.
Så nu när min egen sångröst tyvärr inte vill med sig riktigt (trötta stämband) så får jag lyssna på andra.

I övrigt, återigen en hektisk vecka, jobb fyra nätter och en kväll, bankmöte, snöskottning, seminarium med skolan, konsert med kören. Tur jag har en ledig fredagkväll, den ska ägnas i soffan med filmen jag fick av syster med familj i julklapp.

I can´t use it anymore

I veckan köpte jag min lägenhet, mitt drömboende just nu. Mitt drömboende var ju vårat lila hus, men det är inte vårat längre så nu...En trea på Skönsmon duger bra till en skånetös.
Den här veckan har varit en fin vecka. Mitt älsklingssyskonbarn W fyllde ett år. Lilla E blev sex år (obegrippligt fort går tiden) Svärmor, svåger och min fina vän fyllde också år. Helgen har jag tillbringat med att jobba men också med att fira några av dessa födelsedagar, i kväll har vi varit och käkat med några vänner på kvaterskrogen. Idag på eftermiddagen firade vi Elin och Svärmor med soppa och tårta.
Just nu sitter jag i soffan, kikar på Så ska det låta och förbereder morgondagens seminarium på skolan.

I will give you an offer you can´t refuse

I går arbetade jag mitt första dagpass på länge och mitt första administrativa jobb någonsin. Eftersom jag arbetade hemifrån kan det misstänkas att disciplinen var lite si och så men det gick rätt bra. lyckades författa några sidor material och till ¨nästa måndag kan jag nog räkna med att jag jobbat 8 timmar med materialet som ska presenteras.

 

I går kväll var jag på besök hos min vän, fick grekisk gryta, lite vin och det sista av julglöggen tillsammans med först en eländig hockeymatch ( vilka som spelade? fråga gärna något annat) Sedan ägnade vi 6 timmar åt Gudfadern vilket var helt fantastiskt. har ni inte sett de filmerna så se dem genast. Bra skådespelare ( Al Pacino, Al Pacino) bra historia, intressant om den tidens USA och världen och dessutom vackert musiktema som genomsyrar båda filmerna. Det finns visst en tredje del också men det blir en annan gång.