Om att lyssna på vad hjärtat vill...

Det har varit lite turbulent inom mig de senaste dagarna på grund av händelser som inte bara jag har kontroll över. Jag tog i alla fall en långpromenad nu på morgonen för att bestämma mig hur jag ska göra.  och kom fram till att Jag ska göra som jag vill, inte vad andra tycker eller tror. Jag ska för en gång skull strunta i vad andra anser eller vad som passar sig och följa vad mitt hjärta vill.
Jag saknar inte Fredrik mindre och det gör inte mindre ont, men det gör det lite lättare att bära om jag kan göra det här...
I går kväll var jag på årets sista körövning, sista övningen inför söndagens konsert, det kommer att bli bra! Två "gamla" körsångerskor dök upp också och ska stötta upp på söndag! Så roligt att de kom hoppas de också tycker det och stannar kvar!

" det spelar ingen roll att du lämnat mig, jag klarar mig nog ändå"

Om att välja en plats för vila....

Bydalens kyrkogård- bild är lånad från Wikipedia.se

Vi fick titta på tre gravplatser idag och det var väl inte så mycket att tveka på, den mest avskilda med träd och bänkar runt om valdes. Vägen ligger ganska nära men jag tror Fredrik kommer att gilla det, höra lite ambulanser åka förbi och veta att jag cyklar eller åker förbi där på väg till jobbet.

Igår kväll fick jag oväntat besök av L som egentligen skulle kommit redan till frukost men var tvungen att jobba, det blev lite sent för att tiden flyger fram så väldigt fort med människor som man har trevligt med. 
 Jag vaknade ändå tidigt i morse, sov lite halvtaskigt också..så då åkte jag och hämtade en grej på sjukhuset och sedan tog jag ett och ett halvt varv på Ryggspåret.

Resten av dagen ska jag ägna åt möte på jobbet, besök på begravningsbyrån, skriva på sista skoluppgiften för terminen och Körövning (sista inför söndagskonserten).
Trevlig dag på er...jag avslutar med en låt som passar för dagen.

Om att vilja veta var du är...

Jag var så säker på att jag ville att Fredrik skulle vara i minneslunden, för att jag skulle kunna känna honom överallt, men när brevet från Kyrkogårdsförvaltningen kom om att han nu finns i ett förråd och väntar på vad som ska göras med honom så kände jag att jag vill veta var han är. Så i morgon ska jag gå tillsammans med hans föräldrar och få titta på en gravplats och nu känns det beslutet helt rätt. Han kommer att vara någonstans, jag kan få hälsa på honom, prata med honom och känna hans närvaro.

Nu går jag av sista nattpasset och är ledig ända till måndag (fast jag ska vara på 1177) veckan som väntar är ändå rätt fulltecknad.
Kyrkogårdsbesök, körsång och körkonsert, fixning av håret, utgång med I och K för att fira att skolan är slut för den här terminen. Träff med L och på söndag är det Fredriks födelsedag och på något sätt ska jag ta mig igenom den dagen.

Om att klara sig själv...

Varit fel på min fasta telefon i ca två veckor, ringt till Telia en gång som då trodde felet berodde på något de hittade på och att det snart skulle vara okej. Idag gjorde jag en felsökning på Telia.se de föreslog att jag skulle starta om något som jag inte hade, så då startade jag om hela modemet istället och vips. Nu fungerar telefonen igen!
Jag skäms dock lite...man kan ju tro att Fredrik inte lärt mig något om felsökning på 12 år. 

Plötsligt i natt började det blåsa så otroligt mycket. Det skallrade i fönsterrutor och fläktsystem och värmen kom av sig. Nu tittar jag ut på gråmulen morgon som känns sådär..ungefär som mitt humör. I natt för första gången har jag mått så dåligt på jobbet att jag egentligen ville åka hem, det varade bara en kort stund och jag hade rätt så lugnt så jag kunde gå ifrån, ställa mig ute på en balkong  och ringa till en vän som orkade lyssna en liten stund. Sedan gick jag tillbaka och arbetade och då gick det mycket bättre. Nu ska jag åka på blodcentralen och tappas på några deciliter värdefullt blod innan jag åker hem och sover.

Mors dag...eller Svärmors dag

När hjärtat brister och går sönder, vad passar då bättre än att lyssna på lite Kent och gå ännu djupare ner i depressionen?

Så skönt det är att det finns kloka människor i omgivningen som kan tala om för mig vad jag ska göra när jag håller på att ramla huvudstupa. Som kan säga att jag inte gör något fel, att jag inte sårar någon och att jag ska göra det jag mår bra för.
Idag är det 6 veckor sedan Fredrik lämnade mig, lämnade oss. Kan inte förstå att det gått så många dagar och att jag fortfarande lever.

Rise and shine...

Dålig sömn innebär att man kan få mycket gjort. Jag steg upp klockan 6 i morse for till Ryggspåret och gick ett varv, sprang sedan en bit och det kändes bra, tror målet för sommaren får bli att klara springa hela spåret och kunna fortsätta ett tag till.
Nu sitter jag och försöker skriva på rapporten som ska lämnas in på söndag, som vanligt i sista minuten och som vanligt med ångest, men ångest hos mig brukar leda till bra resultat.
Jag hoppas att dagen också ska innebära ett möte med en vän, men ännu är inget planerat och klockan är ju bara 7.45 så jag har många timmar på mig att bestämma mig. 

när jag bestämmer....

I morgon åker jag till Stockholm på utbildning. Det ska bli roligt, jag ser fram emot det på riktigt även om utbildningen handlar om döden.
Nu sitter jag här och väntar på att en vän (L) ska komma på besök en timme eller så innan jag ska åka på körövningen. Jag  har inte sovit någonting i dag men det går ju ändå...i natt kommer jag att sova det känner jag på mig.

   

ett framsteg blir ett bakslag

Att vara glad i en och halv dag kostade på. Jag deppade ihop istället och i natt har jag varit jätteledsen, jag fick ett patientärende i Matfors så jag kunde i alla fall krypa undan med tårarna i bilen en stund.  dag gick jag ett varv på Ryggis men annars har jag inte gjort så mycket av vikt och värde, bara suttit på trappan och solat och pratat lite med en vän.  Nu väntar ytterligare en natts arbete innan en kort ledighet inför Stockholmstrippen och helgens jobb. 

Att gå vidare...

Social dag idag...Efter utbildningen gick A och jag på Jacks bar och åt middag. Det blev oxfile´ med klyftpotatis och massa grillade grönsaker och det smakade gott...jättegott.
Nu sitter jag här och väntar på besök igen av en vän...en snabbfika och lite prat innan jobbet bara.
En bra dag idag...jag saknar och saknar men livet måste gå vidare...

Belongs to us...

Det blev ingen frukost på IKEA i morse för den jag skulle träffa kom på besök igår kväll istället. Vi tog en promenad och fikade lite och jag kunde både skratta och gråta utan att det kändes konstigt. Vad lite som behövs för att må bättre ibland. Ett trevligt födelsedagskalas för min svägerska, ett samtal med mamma, en film och godispåse på trappan och ett möte med någon jag tycker om det gjorde gott.
Idag har jag ändå hunnit äta lunch med en annan vän och nu ska jag snart ta ut cykeln och ta mig till kommunhuset för utbildning, ryktet går att den här utbildningen kan vara aningen sövande så nu laddar jag med en kopp kaffe.

Den här veckan är rätt fulltecknad och ändå har jag kommit på mer saker jag borde ta tag i. Till exempel var jag på Plantagen och handlade en försvarlig mängd blommor som behöver planteras så det ska jag göra i morgon, den enda dag i veckan som det inte är något jobbrelaterat möte inplanerat.
Lite bra Bruce Springsteen får göra dagen idag.

Jag ska vara som bergen....

Ännu en vecka till ända...
Nästa vecka är fulltecknad med tre utbildningstillfällen (varav ett i Stockholm!). Jag ska gå på ett jobbmöte ha ett framträdande med kören. Skriva tackkort och ev. åka till Fs jobb med fika.
I morgonbitti ska jag träffa en vän på IKEA för frukost..det ska bli lite roligt och så ska jag hinna jobba ungefär 50 timmar, jodå nästa vecka kommer att gå hur fort som helst och jag kommer inte ens hinna gråta något.

När jag hör den här låten med Kent, tänker jag jämt på hur mycket F skulle gillat den och nu passar den så bra in på honom. Kanske är han i färgerna som syns på natten?

Fick lite ångest igår kväll när jag började titta igenom alla bilder Fredrik sparat genom åren. Kom på att jag har ingen som helst aning om han har någon backup, så i dag for jag till Kjell och Co och köpte ett USBminne med 32GB för att spara en del av bilderna i alla fall, om något skulle hända. Halva stickan är nu full och jag tror det finns en del bilder till, men det känns ändå lite lugnare....räddad liksom.

jag och Fredrik på Saltö 2004.

Sömn är överskattat.

Kuratorn föreslog avslappningsband för att jag ska kunna sova. Finns det något jag blir spänd av så är det avslappningsband, man ska spänna kroppen och slappna av...jag lyckas bara med den första delen.
Så jag har nu bestämt mig för att det är si och så med sömnen och leva mig igenom det istället. Blir jag tillräckligt trött så sover jag nog.
Det värsta är egentligen inte att kunna sova heller, det värsta är ju att vakna och ha glömt...men det finns det inga botemedel emot mer än tid. 

suddar bort min otillräcklighet....

Det var det där med rapportskrivande igen nu då. Nästa söndag ska en intervjustudie på fyra sidor vara klar och jag har inte riktigt börjat. GOD PLANERING är mitt motto.

Jag ska vara som färger som man ser på natten...

Vaknade tidigt idag ( ca 10, gick i säng 8.30)  också men av fritt val. Mina svärföräldrar kom hit en stund och vi har röjt lite uppe på slänten, det var svettigt att bära grenar men ändå lite kyligt i luften.
Jag bjöd dem på kycklingsallad till lunch och nu sitter jag här och funderar på om jag inte ska försöka mig på en liten sömnstund till.
Lite senare tänkte jag ta en cykeltur igen och kanske en promenad. I kväll har jag bestämt mig för att gå på bio, helt ensam den här gången eftersom det blir första gången sedan Titanic som var min och Fredriks sista film.
Trevlig lördag på er allesammans...

Ensammast i Sverige och ändå inte...

Efter tre timmars orolig sömn steg jag upp i förmiddags och fick då mess från K på jobbetsosm undrade om jag ville jobba en natt till. Så nu förkortade jag ledigheten lite, det känns skönt, det fungerar bra att jobba, jag grinar inte, jag gör vad jag ska och tror att jag uppfattas som ganska som vanligt ändå...hoppas det i alla fall så att de inte går och väntar på att jag ska bryta ihop och ta med mig till psykakuten.
Jag saknar Fredrik, det är som en tomhet i hjärtat,d et värker och bråkar hela tiden, kanske är det därför det är så svårt att sova för att det är så hemskt att vakna och komma på det, det är som att få höra det första gången. Det gör lika ont.
Idag är det fem veckor sedan Fredriks chef ringde mig och sa att Fredrik hade ramlat ihop.
"Det är två ambulanser här..." och jag fastän hela jag skakade som ett asplöv så var jag så himla effektiv, ringde till jobbet, ringde till svärföräldrarna, kopplade om telefonen och lyckades till och med byta kläder. Kanske visste jag redan då att det var slut, när vi kom på akuten och Fredrik inte var där..då visste jag nog fast jag förnekade, ambulanssköterskorna är så duktiga, så tänkte jag de har fått igång han, han kommer hit snart"

Mitt hjärta, min älskade, min allra finaste Fredrik, jag saknar dig...du fattas mig, du fattas oss....

Jag ser dig.

Någon sa till mig igår att "Fredriks tid var väl slut och då kan man inte finnas längre"  Ryckt i sitt sammanhang låter det hemskt kallt sagt, det var det absolut inte för det var välmenat och tänkt som en tröst. Men Fredriks tid var inte alls slut, om tiden man har på jorden är slut då borde man väl hinna göra klart det man vill först. Fredrik hade så mycket kvar att göra, så mycket han hoppades på, längtade efter. Så mycket han ville med sitt och vårt liv, sin karriär, vårt hus som han inte fick göra.

Det är många som frågat varför och hur han dog och jag har berättat det för dem jag känner men jag vill inte skriva om det i detalj här på bloggen för att inte lämna ut Fredrik. Det berodde på sjukdom och något han inte kände till. Vi har fått veta att han med 99% säkerhet inte led något i dödsögonblicket eller kunde ana något innan och det känns skönt. Det tröstar litegrann.

Ja, nu blev det här världens deppinlägg och det var ju inte meningen, men med så grått och regnigt väder som det är ute, känns det som det inte kan bli annat.

"Vad som helst utom verkligheten, jag kan se dig äntligen"

Det blir en dag på stranden.....

Jag har tagit årets första cykeltur! Bromsarna fungerade, däcket behövdes pumpas lite men annars gick cykeln som smort. Det är lite kyligt ute så det var lite kallt men skönt!
Nu ska jag försöka cykla till jobbet ett par gånger i veckan i alla fall.
I natt sov jag någorlunda mellan 1 och 7 men vaknade till korta stunder hela tiden, ev. kan det varit glaset med vin jag tog. Bra sömnmedel?
Idag är planen att fortsätta ringa till en massa ställen och kolla upp om försäkringar, bilen och bensinkortet. På eftermiddagen ska jag följa med mina svärföräldrar och titta på studenternas mösspåtagning. Fredriks äldsta syskonbarn L  tar studenten i Juni och det här är starskottet (?)  för studentfirandet.  I kväll ska jag försöka ta mig till körövningen och sedan ska jag jobba. Det kommer att bli en bra dag!

Lovechild

Jag köpte den där flaskan vin och eftersom det nu är så att F aldrig kommer att komma hem och dela den med mig så öppnade jag den och tog ett glas ( eller två). Idag fick jag ett jobberbjudande, jag ska vikariera i hemsjukvården två dagar i juni. Det ska bli roligt att få se något annat. Jag pratade med en vän idag som tyckte jag skulle försöka få sömntabletter utskrivna. Det är inte bra att inte sova, jag ska tänka på det i alla fall. Önskar det alla en bra kväll och natt

Du och jag & Döden

Vaknade efter en mardröm där Fredrik anklagade mig för att nonchalera hans dåliga hjärta med att han var täppt i näsan. Säkert en kombination av alla gånger jag ställde frågan om nästäppa igår på SVR, men det gjorde ont ändå.
Idag ska jag göra allt det jag sköt upp igår, skriva nödvändiga brev, ringa lite samtal och försöka skaffa fram rätt papper. Det är bra att hålla sig sysselsatt.
Många säger också att det är bra att gråta, att det hjälper. Hjälper mot vad? Det enda som skulle kunna hjälpa mig just nu det är att Fredrik kom tillbaka, om han gör det så skulle jag inte alls bli arg för att han drivit med mig så här länge. Jag skulle släppa in honom och kramas länge med honom, vi skulle prata  om vad som hänt och när vi blev hungrig skulle jag laga hans favoriträtt och vi skulle dela på en flaska rött vin. Sen får jag ligga med huvudet i hans knä i soffan och bara se på honom hur länge jag vill.
Så kommer det ju inte att bli, jag vet det, men tankarna på det är tröstande.

Jag kanske ska åka på systemet och köpa en flaska vin som kan stå här och vänta tills han kommer. 

14: maj! Så mycket bättre än den 13:e

I natt fick jag chansen att göra något vi inte gör så ofta. Ta kompledigt och gå hem kl 03.00! Vi var en för mycket i natt och det var ganska lugnt så jag kände att jag utan dåligt samvete kunde använda mina timmar till något nyttigt. Det blev 4 timmar sammanhängande sömn!

I kväll ska jag vara på SVR några timmar, annars ligger dagen ganska blank framför mig, jag har en del jag måste göra, men det kan skjutas upp till i morgon. Vädret är grått och trist och tågen hörs lytt så jag gissar att det kommer att bli regn inom en snar framtid.

Nypotatis

Om att äta....

Färskpotatis,lamm och saturerade (?) champinjoner kanske kan få fart på aptiten??
Inga bantningstips någonsin kan slå en avliden make...man tappar aptiten totalt och jag äter bara för att jag vet att jag måste. Men i dag var jag sugen på färskpotatis så nu hoppas jag att de ska gå ner...

Än finns det tusentals tårar kvar...

En månad av tomhet och saknad...
en månad med förhoppningen om att allt är ett av Fredriks dumma skämt...(misslyckat för det var inte roligt)
En månad och fortfarande hoppas jag att jag snart ska vakna...
En månad där allt bara går upp och ner...med ångest för att jag kan vara som vanligt och ångest över att jag ständigt har tårarna till hands långt inom mig.
En månad....jag orkar inte mer...kommer det kännas så här resten av livet då vill jag inte...
Men nästa månad...kanske blir bättre?? 

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö

Text: J Berg

...du är min hjälte för du vågar vara svag....

Fem intensiva dagar är över..i morse åkte Mamma och Allan hem mot Skåneland. Jag har massvis att ta tag i men egentligen ingen lust alls att göra något.
Nu ska jag åka till Sköns kyrka och titta på Blommorna från Begravningen, det verkar bli en fin dag så jag tror jag ska försöka leva upp till mitt promenad/löpningslöfte också och gå en ordentlig promenad.

I morgon är det en månad sedan Fredrik lämnade mig..30 dagar 2592000 sekunder, 43200minuter, 720 timmar. Hur många sekunder tar det innan man lär sig leva med saknaden?

" och dom säger att saknaden kan man lära sig att leva med ibland, genom en iskall vinter"

Då går hjärtat mitt sönder...

Det blev en fin och ljus begravning. Fredrik skulle blivit stolt och glad över att se hur många som ville hedra hans minne, men kanske skulle han också ha blivit aningen generad eftersom han själv inte tyckte han var någon speciell. Idag kände jag dock hur mycket han betytt för många människor...och framförallt de teckningar och texter barnen på skolan skrivit tydde på det. Hoppas att Fredrik ändå visste det i hjärtat...att han betydde något för många människor.
Det var jobbigt att komma till kyrkan, jag mötte Fredriks kusiner, morbror och moster vid kyrkan som jag inte träffat efter att det hänt och även om det kändes fint att träffa dem så gjorde det ont.
Vi hade valt att Koppången skulle spelas som Preludium, den betyder inte något särskilt för Fredrik men han tyckte om melodin och brukade sjunga med när jag spelade den här hemma.
Vänner till Fs storebror sjöng "utan dina andetag" som Jocke Berg skrivit . Det var det finaste , men också det tyngsta under hela dagen, det var vår sång, den som sa allt det vi kände.
Att gå fram till kistan var också svårt jag vill inte säga förväl, jag vill att han ska vara kvar...fortfarande känner jag att allt detta skulle kunna vara en dröm och att jag snart vaknar, precis som Pamela i Dallas när Boby dog.
Prästen Anders som själv var uppväxt på Alnön precis som Fredrik sa en sak som jag ska ta med mig...att människans liv är ett musikstycke och att Fredriks var ett vackert musikstycke med toner, nyanser och olika melodislingor, en del av musiken fick vi höra men inte allt.
Innan cermonin var slut så spelades "när alla vännerna gått hem" av Per Gessle, jag tycker att den ändå passade in att beskriva Fredriks liv, känslor som han hade och upplevde kanske för att han hade så nära till skratt så hade han lika nära till att bli så där lite låg...

I eftermiddag har vi umgåtts i familjen, William har spritt glädje och fått sina doppresenter. Vi åt pizza till middag och spelade Trivial Pursuit och Allan såg på hockey. I morgon blir det lite "grand tour Sundsvall" innan mina gäster vänder hemåt på Lördag.

Tack till alla som hjälpte till att göra dagen så ljus och fin som möjligt, tack för alla insättningar till fonder, blommor och kärlek som på olika sätt sänts till oss som sörjer.

I morgon

Alla på plats i lila huset. Nu ska vi försöka sova några timmar inför morgondagens prövningar. Undrar om Fredrik vakar över oss i morgon, ordnar fint väder och så...det vore fint om han kunde det.

Väntan..oro...

Så här fint skrev Johanna om Fredrik nu ikväll... Nu Sitter och väntar på att lillasyster med familj ska dyka upp, Senaste rapporten från Örebro så de har en bra bit kvar...kör försiktigt älskade ni så ses vi snart..

När inget är sig likt...

I natt drömde jag att Fredrik levde, men att han visste att han skulle dö den 13/4 2012 och hur vi än försökte med olika former av motion, mat och mediciner så gick det inte att förändra det som var bestämt..Var det Fredrik som försökte tala om något för mig? 

Imorgon är begravningen och jag ser fram emot den med både fasa och förväntan, fasa för att jag vet att det kommer att göra ont men förväntan för att det kommer att bli en fin stund, något att plocka fram sedan för att minnas Fredrik. 

Tvkväll

Har tydligen tappat abonnemanget till tvn så ikväll såg vi "hur många lingon finns det i världen" istället.
I morgon får Sundsvall fin besök i form av en prins från Fjällbacka.

Ljust eller mörkt?

Återigen en fulltecknad dag. Bra för jag har ingen lust att stanna upp och känna efter just nu, det räcker med att göra det på nätterna.
Igår var jag på födelsedagsfika hemma hos Fs bror med familj och det var trevligt för en kort stund kan jag glömma...fast mitt i allt kom jag på mig själv med att leta efter var F tog vägen.
Efter fikat åkte jag med mina svärföräldrar och tittade på en sommarstuga de ville titta på...vi hamnade ute på landet och visste nog inte riktigt var vi var någonstans men kom dock hem till slut!

Idag ska jag träffa en av mina gruppmedlemmar på skolan för att vi ska kunna göra klart en gruppuppgift. Sedan ska jag åka på begravningsbyrån och lämna en massa saker och jag ska åka på Birsta och försöka hitta något att ha på mig på torsdag. Det är nämligen så att jag som satte klädkoden "ljusa kläder" nästan bara har mörka klänningar.
I kväll eller i morgon kommer Mamma och A, ser framemot det! På onsdag kommer systeryster med familj vilket jag längtar efter. Jag avslutar inlägget med att bjuda på ytterligare en låt som Fredrik gillade mycket. "Is a dream a lie if it don´t come true"

Ljus och värme

Jag hörde en sång idag som påminde om min barndom. Jag var lite sjukligt besatt vid dansbandsmusik när jag var liten och i en av Fredriks spellistor i Spotify hittade jag en låt som han säkert lagt in för att reta mig för detta.

Fredag ingen bra dag.

Fredagar är numera inga bra dagar för mig. Och som för att ytterligare sänka mitt humör så ösregnar det ute, nu saknas bara den utlovade snön så blir allt perfekt.
Igår hade jag en bra dag, jag åkte till Birsta och fikade tillsammans med  Johanna och Fredriks två yngsta brorsbarn. På väg ut från Birsta träffade jag på Fs äldsta brorsbarn i en blomsteraffär. Jag passade på att köpa en ros till mitt köksfönster och lite frön...om andan skulle falla på och jag vill så i rabatten.
När jag kom hem så var svärfar här och brände gräs och donade på med buskarna i slänten.
På sen eftermiddagen åkte jag och träffade Kicki och Ingrid för grupparbetssammankomst, det blev några bra timmar med mycket tårar, prat och skratt och lite allvar med grupparbetet.  Kicki och jag avslutade dagen med att gå och äta på CityPizza (på storgatan) som faktiskt gör riktigt god Kebabsallad.
Väl hemma så pratade jag med en vän som berättade en nyhet som var glädjande...nu håller jag tummarna att allt ska gå bra för henne!
Efter en så social dag kan man ju tycka att jag skulle sovit som en stock...men sömnen hade svårt att infinna sig...jag låg och tänkte på för tre veckor sedan att Fredrik legat bredvid mig i sängen då...till slut hämtade jag hans täcke och kurade in mig mot det och då sov jag ett par timmar...

Idag ska jag försöka röja upp och göra klart inför familjebesöket nästa vecka. Jag längtar efter er allesammans...fast mest William så klart!

musik som tröstar?

Nattradion ägnade sig åt att plåga alla med krossat hjärta i natt.
P3/p4 spelade Goodbye my love med James Blut
Radio Guld spelade The River med Bruce Springsteen
Mix Megapol spelade Halo med Beyonce

och när jag till slut lyckades klura ut hur man byter till Radio Rix så spelade de också en sorglig låt som jag inte kände igen men som handlade om uppbrott och en som måste stanna och som måste gå.

För en som tidigare är så lättgråten var de här inte bra att lyssna så nu ska jag åka hem, leta upp en låtlista som Fredrik gjort i Spotify och lyssna på den tills jag somnar.
Önskar er en trevlig dag!