Ayla och Jondalar

Idag skulle Jean M Auels sista bok komma ut. "DE målade grottornas land" Slutet på historien om Ayla. Jag har väntat och väntat och idag äntligen gick jag till bokaffären för att köpa den.

Tyvärr hade jag misstagit mig på datumet 29/3 är lanseringsdatum. Så det blir till att vänta ett par dygn till då. Jag kände mig som ett barn som blivit snuvad på julafton och inte så lite skamsen jag var beredd att ställa till världens scen i affären för att få tag i boken. Vet inte om mannen bakom disken såg detta i min blick för han skyndade sig att säga. "vi har inte ens fått böckerna hit till affären" Nähä...Suck

I övrigt har det varit en bra helg, promenad, hemmastädning och kärlek. Nu stundar en svår söndag kväll. 4 premiärer som jag skulle vilja se kl. 20.00. Hur tänkte tablåläggarna nu då, fattar de inte att det är bättre att lägga ut programmen över veckan.

Dessutom har vi nu bestämt att se Mästarnas Mästare så då blir det inte ens någon tjuvkikning i reklampauserna.

V

Idag har varit gjort sitt antågande klart. mulet och tio (tio!!!) plusgrader gjorde vägarna till ett enda slask. Så underbart!

Sitter just nu och fördriver tiden och väntar på att V ska börja, enda anledningen till att vi lägger några slantar på Canal+ istället för att vänta som alla andra på att serien ska börja sändas på 6:an (vilket den väl gjort nu).

We are at peace, always!

Och solong till nästa inlägg som jag hoppas ska vara mer inspirerat än detta.

som grönaste grönt.

Syeg. Livet består av steg och alla räknas de lika mycket. Idag blir det inget aerobicspass då sjunker ju stegen jag msåte gå mer.
Sen skäms jag litegrann, vad betyder egentligen en fånig tävling? Människor dör i Japan, det ligger folk i rasmassor som kanske hade kunnats räddas om inte det varit så kallt och gått så många dagar och om inte om....
När ett starkt land som Japan drabbas av naturens krafter då inser man hur svaga vi är. Detta är ju ett land som byggt för att stå emot jordbävningar och kunnat skydda sig mot tsunamis. Vi kan inget göra när det verkligen händer. Hörde i alla fall om ett litet mirakel i natt. Räddningsarbetarna hittade en 20-åring i rasmassorna som var helt oskadd men chockad. En hel vecka hade han överlevt i kylan.
Jag är så tacksam att få bo i landet Lagom, här sker inget ont här får vi räkna steg i lugn och ro, hoppas att det alltid får vara så.

regerar listorna

Alltså jag vill inte tjata men jag börjar få lätt panik för den här stegtävlingen

Jag loggade in nyss och upptäckte att folk redan börjat fylla i sina steg. Dan är ju inte slut än, varför? Varför?

Försöker de ge oss andra dåligt självförtroende eller vill de bara visa hur duktiga de själva är. Jag funderar på att fylla i mina hittills gjorda steg, de skulle ta mig upp på en topp3plats. Men nej, nu ska jag vänta tills efter Zumban ikväll, då ska de få se vem som regerar listorna för tillfället.

Home at last

Tillbaka hemma igen.
Har haft några roliga dagar i södra delarna av landet. "Där himma."
I lördags var jag på dop, det var min vän Sannes dotter Nellie som döptes i gamla St. Nicolaikrykan i Sölvesborg. Det var fint, glatt och ljust och många glada återseende.
I bilen lyssnade jag på Lars Keplers Hypnotisören. Vilken otroligt spännande bok! Peter Andersson har dessutom väldigt behaglig och mjuk röst, jag skulle nog kunna bli lite förälskad i han, rösten alltså.
Ikväll är det körsång och i morgon startar stegtävlingen vi har efter många om och men lyckats bilda ett åttamannalag och jag tänkte starta stenhårt i morgon med långpromenad, snöskottning och ett Zumbapass.

PAUS

Låter bli bloggandet några dagar. Åker till Skåne i morrnbitti.

Vi hörs när jag kommer hem-

Kan det bli bättre? Precis just nu när jag ska plåga bilen 180 mil?

Ibland vill jag bara sova. Som nu. God Natt!

Skomakarens barn går alltid barfota.

F har inte mått riktigt bra på sista tiden, han får tungt att andas och ont i armen vid ansträngning. Det började egentligen för något år sedan, men ni vet hur det är med bagarens barn, de får inget bröd och sjuksköterskors makar får ingen omvårdnad. Jag trodde han hade dålig kondis och tvingade honom att träna mer *skäms* .
För någon vecka sedan hade han jobbigt att andas en hel natt och då började jag fatta lite mer ( läs: ställde så klart rätt diagnos) så jag tvingade honom till vårdcentralen. Doktorn hittade dock inget fel men tyckte han skulle göra utandningstest efter ansträngning och det gjorde han idag. Min stackars älskling har ansträgningsastma och ska få inhalator. *skäms igen*. Om jag inte hävdat att han var otränad för ett år sedan kanske han fått diagnos redan då.

Idag får Joakim säga det jag tänker.
Jag är född i en tid precis när dammet lagt sig ner. en meningslös tid, exakt en tusendel försent. Och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna tysta liv. en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi. (J. Berg)

Intet nytt på nordfronten

Nu kommer SuperSolen! skriver Aftonbladet. Bra! Snön smälter undan mer och mer för var dag. Me like!
På torsdag bär det av söder över till Skåneland, längtar och ängslas lite, första gången jag ska trampa på aspedalen så många mil alldeles ensam. Vågar jag?

Lördag morgon

Lördag Morgon

Fredrik vaknar alltid innan mig på de helger vi är lediga ihop. jag vaknar alltid av att han prasslar med sina kläder, ingen annan människa på denna jord prasslar med kläder som han gör. "Sov vidare, Tröttis" så säger han till mig och det gör jag nästan alltid eller så tar jag fram någon av mina böcker och läser ett kapitel eller två.

Fredrik gör aldrig frukost till mig eller något sådant, han sätter sig framför sin dator och skapar tid för sig själv. Spelar något spel eller så och ibland vaknar jag av att han skäller på spelet och då vet jag att nu har han haft tillräckligt med egentid så då tassar jag upp och hjälper honom en stund med spelandet.

I går for all snö av taket, fåglarna sjöng och solen skiner, nu är det snart vår!

Manisk stegtävlare

Vi ska delta i en stegtävling på jobbet. Jag har tagit på mig att organisera det hela, är helt slut redan! hur ska jag orka gå alla dessa steg också?

Men det ska bli roligt, jag vet att jag har en viss förmåga att bli lätt manisk och överdriven men det är ju tävling och det enda som räknas just nu är att vinna (kanske därför en två stycken redan hoppat av???).

Ikväll går F och jag på bio innan jobbet och på lördag är det äntligen Mello! Som jag längtat efter detta, så spännande det ska bli att få se på riktigt.

Du är den finaste i världen

Att prata om sina barn det gör man väl? Alla jag känner med barn pratar om dem, berättar allt roligt, gulligt och spännande deras små telingar förgyller vardagen med. Många av dessa stör sig också på att andra berättar om sina barn, de försöker tävla med varandra, vem har det mest fantastiska barnet. (jag vet Solsidan tog upp detta på ett rätt roligt sätt i söndags.) Men de som stör sig på att andra berättar om sina barn är oftast inte de barnlösa utan de som själva har barn, de blir less på att höra om andras ungar helt enkelt uttryckt.
Jag älskar att höra folk berätta om sina barn, mina arbetskamrater brer gärna på om sina fantastistiska ungar (vissa har passerat 30) och jag lyssnar och tar in det är ett substitut eftersom jag själv inte har något barn. Jag vill höra allt, jag vill höra när barnen är roliga, underfundiga, glada eller ledsna. För det är just det jag vill inte bara veta det fantastiska jag vill höra det svåra också och ibland får jag det, med mig, den barnlösa, behöver man inte tävla, jag kommer inte att försöka bräcka dig med mina egna historier och att berätta om andras barn är inte intressant. Så jag lyssnar och tar in, jag skrattar med, jag höjer barnen till skyarna och ibland tröstar jag eller försöker säga något klokt. Fast jag vet det är på nåder, egentligen ingår jag inte i deras värld, jag står utanför balanserandes på något litet och kikar in genom ett litet fönster. Jag längtar dock, längtar tills den dagen då jag får ingå i den där världen, då jag inte längre är lyssnaren utan själv får berätta och jag vet ju redan nu att någon mer fantastiskt duktig, rolig och söt än mitt barn det kommer inte att finnas.

Maskar eller pasta

Underbart

Gilla olika.

Me Like!
och kan bara hålla med, vissa kanske tycker att det inte är samma sak att skratta åt någons annorlunda inredningsstil men det måste väl falla under kategorien "gilla olika".
Själv skulle jag hellre sälja mitt hus (vilket är just vad dessa ägare gör) än tvingas bo i detta fruktansvärt plottriga men vad har vi "allt ska vara rent och vitt" för rätt att fnissa och skratta åt någon som tydligen inte vill ha de rena linjerna och tomma vita ytorna?
När vi flyttade in i vårat hus var det inte bara lila utvändigt det var även lila på så många ytor som möjligt invändigt, vi gillade det inte men på något sätt lyckades vi se skönheten bakom de lila, rosa och blommiga tapeterna.