27 augusti, 2012

Om hösten som kommer

Nu kommer den, hösten, fyra grader varmt i morse kl. 6.30 när jag for från Skönsmon till jobb några timmar. Jag strulade till mig lite och lovade bort mig på ett jobb samtidigt som jag lovat skola in mig på ett annat. Får skylla på ålder, för mycket i huvudet och sånt.
Lördagen ägnades åt Höga Kusten och Kramfors, det blev en bra dag, solig och fin och kvällen blev bra med hyfsat god mat och uteliv i Kramfors (inte mycket att hurra för). Men trevligt hade vi.Vi åkte hem på eftermidddagen igår i hällande ösregn och det var väl mindre roligt, jag körde och kände mig ganska osäker eftersom det inte var min bil, men det gick bra. Vi landade hemma hos min vän i lagom tid, såg fotboll ( jag läste tidning och kikade lite över kanten på den), åt Kinamat och avslutade kvällen med Komissarien och Havet som inte alls är lika bra som böckerna den bygger på.
Eftersom jag var ganska trött efter körandet, så sov jag över och for som skrivet i morse till arbetet. Nu är jag hemma, ska klippa gräs, betala räkningar och leva vardagsliv. har fyranätters vecka, ska hinna med möten, körövning, förhoppningsvis träna, umgås med vänner och på fredag åker jag till Stockholm och hälsar på kompisar och shoppa lite kläder till min Cypernresa.
Livet är f-n inte underbart men just nu är det rätt ok. Mycket att göra, lite tid att känna och sakna.
"I´m not that fragile, I´m not gonna break, love so overated" 


25 augusti, 2012

Om sånt man kan låtsas....

Idag, åker jag till Höga Kusten med en vän, vi ska njuta lite av vacker natur och bo på lyxhotell och äta god mat. Koppla bort från riktiga världn en stund. Kanske kunna låtsas att allt är som vanligt, fast reskamraten är fel person, men ändå rätt. Idag är det rätt.

23 augusti, 2012

Om att va tillbaka eller så...

Helgen är som en dimma, fredagen började bra med middag hos en vän men när jag kom till jobbet kände jag att jag fick feber och ont i halsen. Natten gick någorlunda med Alvedon och nässpray.
På lördagen hade jag lovat sitta några timmar på 1177 innan nattjobbet och det gick väl någorlunda men jag lovar, jag var ordentligt mycket sjukare än många av dem som ringde in. Natten gick som i dimma och på morgonen var jag så dålig att jag förstod att jag inte kunde jobba något mer. Så jag fick sova hemma hos en vän som erbjöd sig då jag inte riktigt orkade och först idag känner jag mig riktigt på bättringsvägen om än jag fortfarande tappar rösten lätt och har svårt med andningen.
Idag var min svärmor hos mig och fikade, vi pratade en stund om Fredrik och om framtiden, jag åkte till Birsta för att hämta något jag hade beställt som äntligen kommit och for hem och lyssnade på ljudbok. Nu i kväll är tanken att L ska komma på fika, som vanligt är jag lätt skeptisk då såna besök brukar skjutas upp på grund av arbete men jag ger inte upp hoppet riktigt än utan håller kaffet redo : )

I dag kom Fredriks sten, Gravvården, känns som ett kapitel påbörjas, nu är graven klar på riktigt en vacker plats att gå till, att sörja på och känna en närvaro på. På något sätt är det först nu som jag börjar förstå och ana, han är borta på riktigt, jag kan böna och be, skrika och gråta men han kommer inte tillbaka. Jag kan önska jag fick berätta och säga och att han fick veta men han kommer aldrig få höra mig säga det. Fredrik var ju inte bara min man, han var min allra bästa vän, den enda jag kunde berätta för och nu har det hänt något, något jag skulle vilja berätta för honom, få råd från honom om, men det går inte. Aldrig någonsin mer...eller?

15 augusti, 2012

Om planer för kvällen

Vinet i kylen, salladen klar. Kolen ligger redo på grillen och välkomstdrinken ska snart blandas. Lila huset är redo för fest för första gången på länge, länge. 

14 augusti, 2012

Om en solskensdag

En aningen upphackad dag, kom hem och slumrade på soffan en stund innan det var dags att fara till kuratorn på ön. Det var bra, ett bra samtal och jag gick därifrån lite fylld med hopp om en bra höst. Hon har förmågan att vända samtalet så att jag förstår vad som är viktigt och det gör gott. 
I eftermiddag har jag tagit en PW runt Sidsjön och tränat. Varit på Birsta och handlat inför morgondagens trevligheter i Lila Huset. 
Hörde en så fin låt idag av Björn Afzelius, tyvärr hittar jag den inte på YT med honom så ni får nöja er med något danskt tok. 

Om igår

Igår var en dag att genomleva och jag gjorde det med hjälp av träning, grillning hos svärföräldrarna, beställning av pass och besök vid graven. Jag avslutade gårdagen och började den här dagen på jobbet. Snart får jag åk hem och sova.

13 augusti, 2012

Om soundtrack for a weddingday...

Om jag kunnat sjunga, om jag ens vågat sjunga offentligt på den tiden så skulle jag ha sjungit den här sången för Fredrik på bröllopsdagen...


Om fyra månader och om 7 år.

Idag är det fyra månader sedan Fredrik lämnade mig. Tomheten, saknaden, värken i själen har inte lagt sig än på något sätt, när jag tänker på att jag aldrig mer får se honom så gör det precis lika ont som den där dagen i April när livet förändrades för alltid. Idag skulle vi ha varit gifta i 7 år. De 7 första svåra åren, är det inte så de säger? Men så var det inte, visst var det upp och ner, vardagen trängde sig gärna för tätt inpå ibland och F var arg för att jag aldrig sa nej till extrajobb, men kärleken  fanns ju alltid  där ändå, ibland så intensiv att det gjorde ont.
För 7 år sedan upplevde jag och Fredrik en av de lyckligaste dagarna i våra liv, kanske den allra bästa. Lite regn förvisso, men alla med alla våra nära och kära runt om oss.
Mina blivande svägerskor och Lovisa som sjöng så vackert för oss i kyrkan.
Fina tal från Fredriks pappa, Jeanette, Elisabeth, toastmaster P-O som höll i trådarna.
underfundiga sångtexter från bland annat Fredriks mamma.
Mina föräldrar som gjorde allt för att dagen skulle bli så perfekt som möjligt.
Snälla Doris och Stig som serverade, diskade och donade.
Lillasyster som var så fin och bara lite arg för att jag glömt berätta om hur Fredrik och jag egentligen träffades.
Fredriks Mormor som orkade åka över 150mil för att se sitt barnbarn gifta sig.
Listan kan göras lång på vad som var underbart och fantastiskt...
Mindre underbart var att jag krockade bilen med ett staket, som inte flyttade på sig, men det är ju något att minnas.
Och idag skulle det varit dags för oss att öppna 7års boken, nu tror jag dock den får ligga oöppnad ett tag till, sorgen är för nära inpå, det går inte...








09 augusti, 2012

Om musik som tröstar igen..

Musik, alltid har det varit viktigt för mig. Att spela själv, sjunga själv med kören, att njuta av livemusik och musik från stereon. De här fyra månaderna har musiken trängt sig på än mer, spelandet orkar jag inte riktigt med, kan inte sitta vid pianot och inte se Fredrik mitt emot, får inte till tonerna, får ingen ordning på fingrarna när han inte lyssnar. Men jag lyssnar själv i stället. På gammalt, på nytt och på sånt som jag fått hjälp att upptäcka. Min vän P har en otrolig musikskatt och en otrolig kunskap om musik, spelar gärna nya låtar för mig, lånar mig skivor och tipsar om vad som finns på Spotify.


Igår fick jag tips om en av  Joey Tempest soloplattor och den är så bra så att det finns inte...magi i musik.


03 augusti, 2012

Om att vara ledsen

Två lediga dagar gick fort. Det blev inte så mycket jobbat hemma, jag körde ett träningspass på Friskis med avslutade pw på onsdagen och åkte sedan hem och grät nästan hela dagen. JAg satt ute på trappan och grät, jag pratade i telefon med vänner och grät och jag slog sönder en av skåpluckorna när jag försökte förhandla med F om att ev. komma hem och han inte lyssnade.
På kvällen skärpte jag mig aningen och rensade ut lite gaderober, lagade en halvgod, helnyttig middag och kikade på ossimmning några timmar och så pratade jag med J och gladde mig åt hennes besök här i september!  Sömnen blev det sen si och så med.
På torsdags morgonen var jag därmed igång tidigt och kände mig gladare, åkte till badet och simmade några längder. Åkte och hämtade linser och beställde en sak till mig själv på stan och kom sedan hem och kände hur hopplöst allt var. Pratade en stund med en vän och det lättade lite, han tyckte jag skulle ringa Mamma och det hade jag tänkt göra men jag ringde till min svärmor först och fick åka ut till dem och hälsa på dem. Vi åt lite ihop och såg på os, tog en promenad, var liksom lite lättare i hjärtat när ajg for hem. I natt har jag jobbat och nu ska jag hem och sova några timmar (?) innan jag ska agera sjuksyster och ta stygn på en tumme och sen blir det konsert och nytt försök att sova, innan helgen fortsätter med jobb, jobb,jobb.

Här kommer jag som aldrig stannar, röda ögona glider över gatan, det spelar ingen roll alls vad de speglar, de är min ursäkt för att blunda.

En låt som troligen inte kommer spelas ikväll, men hoppas kan man ju alltid.

01 augusti, 2012

Om 400 slag

På fredag ska jag gå på konsert. Det är konsertfest på Norrporten Arena och det kommer vara massvis med artister där, bland annat Bryan Adams men jag ska bara gå dit och se Kent, sen kommer jag att åka hem för jag tror jag inte klarar mer än så. F och jag såg Kent massvis med gånger, i Gävle, Göteborg, Kalmar, Karlskrona, Timrå, Sundsvall mm...bra och mindre bra gånger, men den här gången går jag själv och hoppas på en bra konsert. För Fredrik.