Men invärtes stormar det ganska ofta och när jag är ensam kan jag få utbrott över småsaker, det är ett sätt att ventilera sig. Ni vet när någon lagt något på fel ställe och jag får leta som en tok. Någon i mitt hem det är ju jag, eller möjligen Efraim, men för det mesta är det jag. Då skäller jag på mig själv, säger till mig själv att jag är så slarvig och dålig. Men har man inget snällt att säga ska man tiga, så jag försöker alltid be om ursäkt och säga något snällt efteråt. Kan man bli knäpp för mindre tro?
Ett ställe där jag har svårt att behärska mig är trafiken, jag sitter i min bil och skriker fula ord åt alla som kör dåligt, jag hatar trafikljusen och jag blir galen när jag inte hittar parkeringen jag vill ha på en gång. Om någon hörde mig...då skulle jag skämmas och vilja krypa ur mitt skinn, men ändå jag fortsätter tills jag till slut skriker åt mig själv, "nu skärper du dig".
Jag läste igår Fredrik Backmans text och fick ångest, för jag är nog tjejen som körde om, skillnaden är att jag skulle aldrig kört om, men jag skulle nog vara lika arg som hon var.
Mitt löfte till mig själv blev efter den läsningen att jag ska sluta vara arg i trafiken, jag ska vara lugn och sansad, så där som jag anses vara, som andra tror att jag är. Iskall, bakom mina solisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar