1:a Devember: en tidsbetraktelse

Advent är mörker och kyla
I världen är krig och kallt
Man drömmer om fred och om vänskap
Men bråkar och slåss överallt.

Den här versen är den jag minns allra tydligast från någon skolkör jag var med i, vilken deppig vers, men tyvärr finns det stora korn av sanning i den. Efraim och jag var uppe tidigt i morse, sjöng adventssånger, tände ljus och lekte fotomodell. Sedan for jag och jobbade på 1177 några timmar, jo, människor behöver rådgivning även på Första Advent. Jag funderade på hur många som var i kyrkan idag, fick de in resterande årets besökare en sån här dag. På advent får vi lätt något religiöst i blicken och, nu talar jag för mig själv, jag blir lite glad och stolt över att gå i kyrkan just den dagen, trots att jag inte alls tror på någon Gud. just på advent får jag ändå känslan, för en liten stund, vi är inte ensamma, någon vakar över oss. Det kanske är en tomte, det kanske är en Gud, en ängel eller bara något väsen, större än vi kan förstå men något finns det där.
Den känslan går tyvärr, varje år över lika fort, jag öppnar tidningen eller lyssnar på nyheterna och inser att finns det något som vakar över oss så gör denne ett dåligt jobb. Jag vill inte tro att någon som vakar över mänskligheten skulle sköta sitt jobb dåligt så då inser jag, det finns ingen på posten, den är vakant. Sugen på att söka jobbet? Skicka CV till...ja till vem då?

#Efraimentomteitiden