25 augusti, 2011

mot gummi, glas och metall betyder ett mirakel inget alls.

Idag har jag varit och lånat böckerna som behövs till första kursen på utbildningen.
När jag staplade ut från biblioteket med väskan full så kände jag mig förväntansfull. Längtar efter att få plugga igen. Nu ska ju F plugga i höst också så då kan vi hålla varann sällskap på kvällarna jag ser det framför mig. Varsin dator i knät, tända ljus och temuggar*. Underbart.
I morgon kommer lönen och jag ska lägga en del av den på en resa hem till Skåne i oktober, min lilla Mamma fyller jämt oh det ska förståss få firas. Har en liten tanke att flyga hem, även om jag måste landa i Köpenhamn så är resan minst fyra timmar kortare och troligen bekvämmare än med tåget. Problemet är min flygångest, vet inte om jag kan flyga utan F. Om jag inte får hålla han i handen och han pratar om en massa ovidkommande, klarar jag det då?

*läs: desperat kvällen innan inlämning, med chokladpapper över hela soffan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar