Det ringer och jag svarar. Ingen i andra luren bara en susande tystnad. Efter en stund säger någon "hej, jag heter det och ringer från detta"
" hej" svarar jag alltid. Redan där begår jag antagligen det första misstaget av många, varför säger jag inte bara " inte intresserad" och lägger på luren. Jo, för jag är så j-la artig. Jag är väluppfostrad, man ska hälsa, tacka, lyssna på vad andra har att säga. Det försvårar liksom motarbetandet av telefonförsäljare och man vet ju aldrig det kan ju vara något intressant.
Förr gick jag på det mesta i telefonförsäljarväg, tackade ja och var sedan tvungen att säga upp abbonenmang, betala postförskott osv.
Det här har jag lurats att köpa.

* prenumeration på smink (rätt kul, tills de började skicka samma grejer en gång till)
* nytt telebolag (helt onödigt betalde bara extra pengar för inget)
* ett kort som gör att om min plånbok blir stulen kan jag spärra allt. (vet inte om det funkar men det är dyrt)
* Strumpor
* tvättmedel (10kg, nomore, fick utslag av eländet).
* julkort och skickade pengar till gatubarn i Venezuela (känns ju ändå rätt vettigt då jag till och med har rötter i det landet).

Mina bästa avfräsningsrepliker (när jag ledsnar på artighet)

* nej tack, men ha en bra dag ändå (bäst, jag får ingen ångest utan mår väl efteråt)
* Det är förbjudet att ha skyddat nummer för teleförsäljare så dra åt skogen (not good, ledde till debatt mellan mig och försäljaren och eftersom jag inte kunde citera lagen ordagrannt så föll jag på målsnöret)
* Jag har ett företag som sköter det där och förresten är jag finansanalytiker (till pensionsbolag - två lögner serverade på samma gång)
* vi är bundna med telia (till andra telebolag, sant ibland och ibland inte men alltid ett bra argument)
* Ni ringde mig i förra veckan och jag tackade nej då så det gör jag nu med, HEJDÅ (varvid försäljaren började bjäbba emot och jag bjäbbade tillbaka och sedan lade på luren med en smäll, fick ångest och försökte ringa upp för att be om ursäkt men lyckades inte.