22 juli, 2012

Om Utöya

Ett år sedan. När barn dödas då går något sönder i en, man tappar hoppet om mänskligheten. Barn dör varje dag, så är det tyvärr men när de dödas av en vuxen som borde veta bättre som borde värna om dem då..
För ett år sedan var jag och F i skåne på semester, jag hade varit i Kristianstad och träffat J på fika, åkte buss hem till Gualöv hörde lite förstrött på olika samtal på bussen som handlade om bomber i Oslo. Öppnade facebook och fick veta att det var så mycket mer än en bomb i Oslo.
Ett år sedan...för ett år sedan när du fanns, när jag kunde diskutera sånt med dig. Fredrik tog väldigt illa vid sig av Utöya, han ville gärna diskutera händelsen, undra hur man kunnat undvika den och prata om rädslan av att det kunde ske i Sverige.

I natt var jag på kyrkogården, Fredrik var inte där, vet inte var han höll till, jag fick ingen tröst därifrån. Jag somnade klockan 6 i morse, vaknade 10 utvilad. Var och simmade innan regnet och det sämre vädret dök upp och nu sitter jag i telefon. För tillfället lugnt mycket lugnt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar