Om tre månader

Fredag den 13/7. Tre månader sedan du lämnade mig, tre månader av sorg, längtan, förtvivlan och lite hopp. Tre månader av att inte förstå, av ilska och värsta tänkbara smärta. Tre månader som känts som tre dagar ibland och ibland som tre år. Livet med dig känns nu som en dröm, en fantastisk, underbar, glad men ändå smärtsam dröm. Idag just nu för tre månader sen var jag en annan. En som vaknade, såg att du gått till jobbet. Tänkte att du skulle komma hem tidigt, att jag skulle få se dig, umgås en hel eftermiddag med dig. Nu vaknar jag, tror allt är som vanligt en stund och inser sen att det är inte det, för du finns inte mer, du lämnade mig ensam med trasigt hjärta. Lämnade mig att klara mig själv i en värld där du var min styrka. Jag saknar dig.