För några dagar sedan var F och jag på bio (jag vet, det är mycket bio nu) och såg American Pie: The Reunion. Detta är den fjärde APfilmen och de har väl sedan de kom långsamt blivit sämre, med billigare skämt och sämre story, men Reunionfilmen gick lite tillbaka till där allt började och var faktiskt lagom rolig med ett bra slut. Om du inte sett AP-filmerna kan de enklast förklaras med att de handlar om ett Highschoolgäng som alla vill bli av med oskulden innan de går ut High School och omnämningen av paj i titeln är alldeles för skämsigt" att berätta om här så men googla gärna på det så får ni veta.
När vi såg den här filmen nu på bio nu höjde vi medelåldern i salongen med några hundra år, ungefär men filmen borde rikta sig till oss i trettio-somthing och jag insåg med förskräckelse att den riktade sig till mig, jag är lika gammal som AP-gänget eftersom de gick ut ´99 och jag gick ut 2000 (Amerikaner går ju ut Highschool när de är 18 år). Jag kunde känna i mig i de här personernas liv och historier, de som längtade efter barn, de som inte visste vad de skulle göra med livet, de som skaffat en bra karriär men ändå kände som på väg någonstans och de som försökte vara de perfekta husmödrarna/männen och gjorde perfekta måltiderna, spelade in GossipGirl och Desperate Housewifes för att se med sin älskade. Så mitt i all humor fanns det en tragisk underton om att livet inte är grönare på andra sidan och att man ibland kan behöva bli påmind om vad man har och inte vad man kan få...Nu ska jag gå och pussa på min man och njuta av det jag har...i morgon kommer en tv-installatör hit och ordnar så att vi får inspelningsbar tv-box (bland annat) då kan F och jag spela in alla tvserier vi vill se och se de tillsammans när vi får tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar