På jobbet 21.30, tv:n står på, det är Hollywoodfruar som förgyller vår kväll.
Några sitter och tittar och men säger hela tiden " usch, vad hemskt det här är". Framförallt när Gunilla Persson visas. Efter näst sista reklamen reser sig några och går där i från, jag sitter kvar.
"Det är bara Johanna som tittar" fnissar de. jag bryr mig inte så mycket om fnissandet för ett par stycken ställer sig och verkar upptagna men har tvn i blickfånget och ytterliggare en sätter sig hos mig igen. Vi läser våra rapportpapper och är upptagna men ett öga och öra vilar mot rutan ändå....
Kultur? På sitt sätt. Jag tycker det är som att lyfta på taket till dockskåpet och upptäcka att Barbie lever ett eget liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar