Hamnade på Cityakuten (ER) i morse när jag kom in efter nattens arbete. På Tv ser det så lätt ut att vara sjukvårdare, läkare, sjuksköterska. De bränner av defibrilatorer utan gelplattor, mäter pulsen högt upp på armen, de sticker för venprovtagningar som ingenting och när de ger läkemedel, åh...om jag ändå hade de snabbverkande läkemedlen till hands.
Jag älskar mitt jobb, det är så otroligt blandat, vad som helst kan hända vem som helst. Men ibland är det mer frustrerande än stimulerande. Som det här med mediciner, i verkligheten tar det längre tid för en spruta i benet att verka än två blanka sekunder tyvärr. Några gånger har jag varit med om att någon trodde det var så och blev arg på mig för att det inte var så...
Till slut blev allt bra men innan dess, då var jag sämst i världen, nedtryckt i skosulorna och värdelös eftersom jag vägrade ge mer läkemedel när det inte verkade med en gång. Den där halvtimmen det tar för mediciner att verka den är bra mycket längre än man kan tro. Nu blev ju allting bra och jag kunde efteråt i lugn och ro förklara det som inte gick fram tidigare, men det gör ändå ont när någon man arbetar med kallar en värdelös då hjälper inte alltid ursäkter och bjudande på fika.
Heej Johanna!
SvaraRaderadet var inte igår man var hos er i Kalmar på grillfest - men det är ju härligt att se ni har det bra i Sundsvall! :) jag hittade dig av en slump, skoj nog!
ja du kanske undrar vem detta är - Maria Dahlqvist, jag som kommer från Sölvesborg o gick kurs på gymnasiet med din syrra samt var kompis med din man.
Ja inte bor man i Kalmar längre, inte heller i Blekinge utan i Sandviken... Med sambo o barn o allt.. mm..
Hälsa Fredrik så gott och du Johanna - var rädd om dig!!
Kram, Maria