Jag hade en "lyssna på cdskivor dag" i går, inte en ton fick komma ur MP3-spelaren utan bara stereon och då lyssnade jag igenom alla Kentalbum. jag upptäckte en del gamla pärlor som jag glömt som
Stenbrott
OWC
Kevlarsjäl
Insekter
December
Men en låt saknade jag, den hittades istället på en singel och skrevs till en friendskampanj som gick på TVreklamen för några år sedan. Om ni minns flickan som gick och sjöng i korridoren på skolan och upplevde sig själv helt osynlig. texten flicka sjöng var annorlunda, det här är orginaltexten. När jag hör den här låten kan jag inte förstå varför jag som 19-åring inte gillade Kent, det ändrade sig dock bara några månader senare. F tror fortfarande att han var inspirationen men att han spelade "utan dina andetag" för mig gång på gång måste ju bara varit en slump, jag hade nog ändrat mig ändå. : )
Här finns videon
och här finns videon med friendsreklamen.
Vi har väl inga hemligheter kvar
Men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna poeterna är svin
och On the Road den fånigaste skiten jag har läst
För hjältar och hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen bara hud mot
vassa eggen.
och de rivs och slår och bits för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någoting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sen dö
men hjältar och hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
Så vi inte tappar taget om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas på att nån däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort
Text: J. Berg