Ljuset och glädjen över en trevlig och härlig semester solkas av veckans händelser.
Tyst minut igår på konserten, människor med tårar i ögonen. Tyst minut på tåget idag, tåget stod still, vi var tysta och sedan låg det som en klump i magen hela vägen. Och det värsta är att denna terrrorist har redan vunnit, han har dödat 92 (eller fler) människor och nu pratar alla om honom, precis som han ville. Varför publicerar tidningarna hans texter, varför försöker vi förstå. Han har dödat, han har tagit barn från föräldrar, han har dödat föräldrar till barn. Vad ger honom ens rätt att leva och andas längre och framförallt få tillfredsställelsen att veta att hans namn är på allas läppar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar