De här nattpassen har varit speciella, jag är inte rädd av mig men det har känts lite otäckt att gå själv i trappan och in på avdelningarna, jag har snabbt letat efter någon levande varelse för "de som inte lever" har hållt igång. Nu tror ni att jag är knäpp, men jag är överbevisad till max, på Lingården i Sundsvall spökar det.
Det började med att vi fick höra om dörrposter som slog igen, blev kall och varm en undersköterska som blev knuffad i ryggen. Pensionärer som såg något som inte borde finnas. Allt sånt går att förklara, elfel, inbillning, hallucinationer. Men när man får samtal om det finns någon på övervåningen för att det skrapar med stolar (avdelningen var tom) hör skratt i ventiler och känner närvaro så starkt att man inte ens kan gå in i ett rum då är det på allvar. Men i natt hoppas jag att andarna håller sig still, jag vill ha en lugn sista natt innan semester, inga adrenalinchocker eller andetag bakom mig i natt tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar