30 Juni blir aldrig mer sig likt

30Juni förra året var en solig dag en solig dag som mörknade fort. Idag vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig, ska jag finnas eller försvinna. Jag ska jobba så det är lätt att skylla på det, men jag vill finnas till, jag vet bara inte hur jag ska kunna det. Hur ska jag kunna ta din sorg som fortfarande ligger så nära in på, hur ska jag kunna bära den åt dig. Jag kan inte det...jag vågar inte det heller, min egen sorg är så fortfarande så nära inpå att tyngden av din ibland drar ner oss... Oj det blev djupt, men så är det, Idag finns jag i periferin för dig, jag är här, du får luta dig mot mig om du behöver. I eftermiddag sitter jag på 1177, i vårt rådgivningsstöd finns lösningarna eller ledtråden till lösningen för det allra mesta, men det finns inget för sorg, det finns ingen färdig lösning eller färdiga frågor för hur man hanterar sjäslig smärta. Var god ring 112.