Det är att ringa hem till Allan på födelsedagen och prata en stund och sedan höra Mamma sufflera i bakgrunden "tacka för blommorna"
Det är att drömma om sin älskling vakna med ett leende på läpparna för att jag minns hur han såg ut en liten liten stund...
Det är att bli bjuden på gryta och ett glas vin, sitta och prata med skön musik på i bakgrunden...
Det är att dra upp den där musiken till max och njuta av varendaste ton och ord *
Det är att kunna skratta åt Fredriks fina syskonbarn när de tokade sig på kyrkogården, precis vad som behövdes just då.
Det är när det hålls på med hemligheter på jobbet som förhoppningsvis snart blir offentliga.
Det är att sjunga med sin kör och inse att jag för första gången klarade att sjunga en understämma.
Glädje, små stunder när sorgen knuffas undan till ett hörn långt, långt bak. Den ligger där och lurar och gör sig påmind oftare än jag vill, men just då i de där stunderna kan jag tänka bort den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar