Träffade mina skolkamrater och planerade upp skolarbetena i höst, träffade L på stan och hjälpte honom med en sak och blev bjuden på lite middag på Jacks Bar, som är världens sunkigaste ställe, men där de gör världens godaste mat. Så har ni vägarna förbi Sundsvall gå dit fastän det är avskräckande och då mitt i allt det där trevliga och roliga, så vandrade mina tankar....för jag önskar, jag vill att allt ska bli som vanligt, jag ville lägga mig på golvet på den där sunkiga restaurangen (om det inte vart så smutsigt) och skrika att jag vill att du ska komma hem. Jag ville kasta den goda maten i golvet och lova att avstå allt gott, avstå all glädje och alla skratt bara du kom hem. Och om du kom hem, då skulle jag f-n slå ihjäl dig, för allt du utsatt mig för alla tårar, all den här j-la värken och saknaden som sliter hjärtat i bitar...
Ja men nu så....nu har jag ägnat några rader åt att tycka synd om mig själ, det är inte synd om mig, möjligen är jag aningen tragisk, men jag har det bra, jag jobbar, pluggar,tränar, fikar, umgås och kramas med mina vänner, jag har världens bästa arbetskamrater, jag har en fin bil, ett bra hus som förvisso snart ska säljas, jag har en underbar familj, här, i Fjällbacka och i Skåne. Vad finns det mer att säga...men den allra viktigaste saknas....saknas och det kommer han att göra länge...föralltid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar