Den här bloggen har jag tänkt så länge att jag ska läsa.
För två år sedan när vi åkte till Skåne för att fira jul lyssnade vi på Karlavagnen och då ringde bloggförfattaren in och berättade om sig själv. Gösta väntar på döden. jag vet inte om jag skulle orkat, när man vet att man ska dö. fast vi ska ju alla dö...det enda vi inte kommer undan. Men ibland kan jag få panik bara på att tänka att jag faktiskt ska dö att en dag finns jag bara inte. Ibland drömmer jag att jag vet när jag ska dö och vaknar storgråtande. Men Gösta är stark läs och beundra. Begrunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar