Om sex månader.

Ett halvår sedan. Sex långa månader, sex händelsefyllda, sorgsamma, saknande, gråtfyllda månader. Men också månader med skratt, nya vänskaper, sol, bad och försiktigt framåttänk.
Ibland saknar jag Fredrik så att jag mår illa, det värker i hjärtat på ett sätt som är allt annat än skönt. Ibland tänker jag "det ska ja berätta för Fredrik" och så kommer jag på och jag lovar, det är precis som första gången jag hörde orden uttalade högt.

En natt för några veckor sedan drömde jag om honom, han kom tillbaka, han hade EKG-sladdar på bröstet och berättade att det hade gjort ont när de gett honom elstötarna. Han frågade vad som hänt och jag kunde bara berätta om fåniga saker, Loreen vann Schlagern och OS i London gick ganska bra för Sverige och visst ja, jag ska sälja huset. Det tyckte han var bra, men det blev krångligt när han upptäckte att jag tömt och stängt hans bankkonto. Skit. Visste jag hade för bråttom.
Sådant gör ont, men ändå vaknade jag med  ett leende på läpparna och tårar i ögonen.

Nu ska jag sälja vårt hus. Vårt lila hus. Vårt projekt. Bra! Kan jag höra Fredrik säga någonstans ifrån, det var ändå mest till besvär. Jag gissar jag kommer få mindre bra tillrop när jag byter in hans bil mot en mindre och piggare.  Att sälja hus är ett projekt i sig, det ska fotograferas, energideklareras, försäkras och visas. Jag har fått tag i en toppenmäklare som vet vad hon sysslar med och nu har operation rensning börjat.
Så ser livet ut just nu för mig, däremellan ska jag jobba, plugga, sjunga i kören, träna, äta rätt och umgås med mina vänner.